|
Överlevnadshot mot Saharas växter |
Skriven: Mars 1992 Det har skett en miljöförstöring
i Saharaområdet under de gångna århundradena. 5000 år
gamla grottmålningar har hittats längs den libyska gränsen
från Tassili des Ajjer-bergen i Algeriet genom Niger till Tchad. Några faktorer bidrar till att förvärra förutsättningarna för dessa växter. Vissa ställen har man haft alltför stora hjordar av husdjur, särskilt runt vattenhål eller brunnar. Dessutom har det ständigt ökande kravet på ved resulterat i en minskning av träd och buskar eller kalhyggen på stora områden. Under år med mycket regn var betet bra och antalet boskap ökades. När torkan slog till 1968-73 dog dock många djur. I Niger förlorade Agadezområdet 80% av fåren och nötkreaturen, 70% av getterna och 45% av kamelerna. (Torkan 1983-84 var ännu allvarligare.) Den höga dödligheten orsakades mer av brist på vegetation än av vattenbrist. Uppskattningsvis förbrukas ved 30% snabbare i Sahelländer än den produceras. De flesta stadsbor använder ved till matlagning, men den veden kommer nu från områden upptill 300 km bort.
När vegetationen avlägsnas, ökar markens reflektionsförmåga, vilket i sin tur hämmar regnet genom att det finkorniga dammet i luften ökar. På så sätt blir luften varmare vid högre höjder, vilket hindrar uppkomsten av regnbärande moln. Mer än hundra miljoner ton damm förs årligen av vindar ut i Atlanten från Västafrika och detta ökar, allt eftersom större landområden blir blottade på vegetation. Det finns ett sätt att bryta denna miljöförstörelsescykel. I Sahara och andra öknar finns det fleråriga växter, som stabiliserar miljön och ger mänsklig föda. Odlingen av dessa växter förbättrar miljön, och är ett mer effektivt sätt att använda de knappa tillgångarna på. Obevattnade fleråriga växter förbrukar inte dricksvatten såsom djur gör. Det är mer effektivt att äta växtdelarna direkt i stället för att ge dem till djur och så äta djuren. Om människor lever av de fleråriga växternas frukter, frön och blad, så lämnas miljön intakt. När bönder odlar ätliga fleråriga växter, så ökar de sina tillgångar på ved, tar mer sannolikt veden från dessa växter utan att förstöra dem och skyddar växterna från att förstöras av andra. Allt eftersom Eden testar och finner fler arter vara lämpliga för odling, och fler bönder börjar odla dessa arter, så kommer mer land att stabiliseras. I längden kommer detta att bidra till att området drar till sej mer regn. Dessutom kommer utrotningshotade arter att skyddas, inte bara av Eden i forskningsområdet, men också av bönderna själva.
Litteraturförteckning: |
|
Copyright © Eden Foundation
|